Volodya Vagner
Kriget i Ukraina har följts av ökad repression mot den ryska vänstern. Stämningen var därför spänd under den årliga minnesceremonin för två mördade socialister i Moskva.
UTRIKES Den politiska schizofreni som präglat den ryska gatubilden sedan Sovjetunionens fall kändes mer påtaglig än vanligt kvällen den 19 januari. Ett stenkast från en tunnelbanestation uppkallad efter anarkokommunisten Pjotr Kropotkin, bakom ryggen på en flera meter hög Friedrich Engels-staty, och framför ögonen på de soldater som på reklamaffischer hyllas för sitt deltagande i den pågående ”speciella militäroperationen” i Ukraina, stod flera hundra meter kravallstaket, ett flertal piketbussar, ett hundratal kravallpoliser och ett gäng civilpoliser ur specialavdelningen mot extremism redo i duggregnet. Skälet för denna statliga styrkedemonstration var den årliga antifascistiska minnesceremonin för två vänsterprofiler som blev ihjälskjutna av nazister där för exakt 14 år sedan.
Mordoffren var människorättsadvokaten Stanislav Markelov och journalisten Anastasia Baburova, som blev 34 respektive 25 år gamla. Han var socialist, hon anarkist, och båda stod Rysslands antifascistiska rörelse nära. Markelov hade som advokat försvarat såväl vänsteraktivister, civila som utsatts för övergrepp av ryska styrkor under andra Tjetjenienkriget, samt kända journalister såsom Anna Politkovskaja från den oberoende tidningen Novaja Gazeta, som själv blev mördad två år innan han sköts till döds. Baburova jobbade vid denna tid åt samma tidning och var aktivist i bland annat miljöfrågor.
Markelovs och Baburovas mördare tillhörde den nazistiska Ryska nationalistiska kamporganisationen (БОРН), och hade kopplingar till personer inom den ryska presidentadministrationen och säkerhetstjänsten. Sedan dådet har den 19 januari blivit ett viktigt datum för ryska antifascister och den bredare vänstern. Tidigare år brukade ceremonin även inbegripa en marsch, ofta med flera hundra deltagare, under slagordet ”Att minnas är att kämpa”.
I år var stämningen minst sagt dämpad.
I och med upptrappningen av den politiska repressionen sedan början på Rysslands invasion av Ukraina för snart ett år sedan, fick årets ceremoni hållas utan banderoller eller slagord. Deltagare samlades i tystnad och lade ned blommor inuti det vita stenvalvet över porten där morden ägde rum. Vissa skyndade vidare, andra dröjde kvar och småpratade dämpat.
– Det var påtagligt färre deltagare i år, omkring 200, konstaterade en besviken aktivist i 60-årsåldern som Flamman talade med efter arrangemanget.
Mannen har varit engagerad i anarkiströrelsen i flera årtionden.
– Många som brukar vara med har lämnat landet de senaste månaderna, lägger han till.
Kriget har inte bara medfört hårdnad repression, utan även risken att bli tvångsrekryterad till armén. Många aktivister, särskilt män i vapenför ålder, har därför gått i exil. Av inlägg på sociala medier att döma verkade flera ryska vänstergrupper, såsom den Ryska socialistiska rörelsen (RSD) och Autonom aktion (AD) varit mer välrepresenterade på motsvarande högtidlighållanden utomlands, i bland annat Stockholm, Berlin, Paris, Jerevan och Tbilisi, än i Moskva.
På frågan hur Markelov och Baburova hade agerat i dag, reagerar anarkistveteranen med ett sorgset leende. Han var personligen bekant med mordoffren, och använder därför de informella varianterna av deras förnamn, som enligt ryska konventioner är förbehållet personliga vänner.
– Den frågan har jag hört flera gånger de senaste dagarna. Nastja hade säkert varit med och drivit något bra medieprojekt, vilket hon av praktiska skäl kanske också hade behövt gå i exil för. Stas, vill jag tro, hade stannat, om inget annat för att han hade behövts här. Vi saknar duktiga jurister, sådana som han.
Sent på kvällen är gatorna tomma, endast kravallstaketet står kvar längs trottoarkanten. Porträtten på Markelov och Baburova som hade ställts upp vid mordplatsen är bortplockade, kvar ligger endast en hög med blommor. En ensam ung kvinna stannar till, lägger till ytterligare en röd nejlika, står stilla någon minut, och skyndar raskt vidare. På väg ned mot stationen Kropotkinskaja passerar hon en upplyst reklamtavla med orden ”Ära åt Rysslands hjältar”. Porträttet som pryder affischen tillhör en överstelöjtnant i paraduniform. Han tjänstgör inom det ryska luftvapnet, som i detta nu bombarderar Ukraina.