Anders Svensson
Liksom under det vietnamesiska folkets frihetskamps dagar har vi alltid varit på de förtryckta och angripna folkens sida, oavsett om angriparna varit USA (och dess allierade i NATO) eller Sovjetunionen (och dess allierade inom Warszawa-pakten).
Vi är medvetna om, över hav och olika kontinenter, att folkens kamp för nationell och social befrielse är en enda och världsomspännande.
Vi har aldrig accepterat, och vi kommer aldrig att acceptera, att någon makt eller något militärblock kan hindra ett folk från att bestämma över sin egen framtid, i strid med folkens rätt till nationellt självbestämmande.
Därför stödjer vi det ukrainska folkets motstånd mot den ryska imperialismens aggression och dess försök att återskapa de tsaristiska och sedermera sovjetiska imperierna.
Liksom i fråga om andra nationella befrielsekamper är vår solidaritet med det ukrainska folket ovillkorlig och oberoende av dess politiska ledning, eftersom det är helt upp till Ukraina folk att avgöra framtiden för sitt land. Det åligger också det ukrainska folket att besluta om kriget för nationell självständighet ska fortsätta, liksom specificera villkoren för fred med angriparen.
Ukrainas effektiva motstånd mot den ryska supermaktens invasion visar utan någon som helst tvivel hur stark den moraliska faktorn är och vilken folkets vilja är, vilket motbevisar de nästintill rasistiska teorier som gör ukrainarna till en leksak i NATO:s händer. På detta sätt kan man tvärtom säga att det ukrainska folket redan vunnit en moralisk och politisk seger. Den militära segern, som vi självklart stödjer, kommer att bli desto svårare att uppnå.
Kriget som Putins semidiktatoriska regim ville ha:
- Är en aggression mot det ukrainska folkets liv och mot det ukrainska folkets självständighet;
- Är en aggression mot de ryska medborgare-soldater av alla nationaliteter, som skickats till slakthuset för att krossa ukrainare av den enda anledningen att stärka den ryska inhemska politiska regimen och kapitalism;
- Är ett hot från imperialismen och storrysk nationalism mot alla tidigare sovjetrepubliker;
- Är en sporre för att andra imperialistiska makter för att genomföra militära ingripanden i världen;
- Har redan lett till att NATO stärkts och utvidgats, med tillhörande ökade militärutgifter;
- Är en sporre för spridningen av kärnvapen, i och med Ukraina frivilligt hade överlämnat de strategiska och taktiska kärnvapen vilket gjorde dem till tredje största kärnvapenmakten i världen till Ryssland. I utbyte lovade Ryssland 1994 att respektera Ukrainas integritet och suveränitet. Det är den första staten i världen (efter Sydafrika) som ensidigt uppnått kärnvapennedrustning.
När den semidiktatoriska ryska nationalistiska regimen, som stödjer många organisationer inom den europeiska högern, säger att den vill ”avnazifiera” Ukraina är det en skymf mot Förintelsens offer, mot antifascismen och även för det sovjetiska folkets uppoffringar i kriget mot Tredje riket.
Man kan inte säga ett detta krig är mellan imperialismer då Ukraina inte är ett imperialistiskt land utan tvärtom genomsyrat av ryskt och västerländskt kapital.
Fred kan inte förstås som en överenskommelse mellan imperialistiska makter som delar upp inflytandesfärer mellan sig på folkens bekostnad..
Vi kan inte bara säga ”stoppa kriget!”, utan man måste kämpa för invasionstruppernas tillbakadragande eller militära nederlag.
Man kan inte säga till Ukrainas folk att ”härda ut!” utan man måste erkänna deras rätt till att skaffa lämpliga vapen till sitt självförsvar och på det sätt de kan.
Det kan inte finnas någon ekvidistans mellan ett folks motstånd och angriparen.
Därför kräver vi största möjliga ideella och materiella solidaritet med det ukrainska folkets motstånd mot Putins imperialistiska invasion. Vi ber om solidaritet med dem i Ryssland som är emot kriget och därigenom riskerar många år i fängelse och med de ryska soldater som vägrar fortsätta strida mot deras ukrainska bröder.
Förutom lokala solidaritetsinitiativ med det ukrainska folket föreslår vi att en världsomspännande dag ägnad åt solidaritet med det ukrainska motståndet, såsom en gång gjordes för Vietnams befrielsekamp och mot den imperialistiska aggressionen i Irak.
På grundval av denna deklaration ansluter vi oss till initiativet European Network in Solidarity with Ukraine (ENSU).
Några av de som undertecknat:
Daniel Tanuro och Thomas Weyts från Belgien, Luciana Genro, Israel Dutra, och Pedro Fuentes från Brasilien, Dimitris Hilaris och Sissi Vovou från Grekland, Jaime Pastor Verdú från Spanien, Joxe Iriarte och Josu Egireun från Baskien, Michael Löwy, Catherine Samary, Christian Mahieux, Patrick Le Tréhondat, Stefan Bekier, Jan Malewski, Vincent Présumey, Olivier Besancenot, Didier Epsztajn, Patrick Silberstein, Pierre Rousset och Bea Whitaker från Frankrike, Cinzia Nachira och Piero Maestri från Italien, Murray Smith från Luxemburg, Anders Ekeland från Norge, Farooq Tariq från Pakistan, Hugo Blanco från Peru, Ilya Budraitskis från Ryssland, Jean Batou, Jacqueline Heinen och Joseph Daher från Schweiz, John Andersson, Anders Svensson (jag själv), Benny Åsman, Bodil Carlsson, Jan Czajkowski, Jan Hägglöf, Kenneth Lewis och Martin Fahlgren från Sverige, Gilbert Achcar och Fred Leplat från England, Dan La Botz, Nancy Holmstrom, Charles Post och Enzo Traverso från USA samt Stalin Pérez Borges från Venezuela.